Showing 1 Result(s)

Fullt upp!

Det har varit full rulle de senaste veckorna, eller när jag närmare tänker efter månaderna. Men ack tusan så skönt det ändå är när det där ”fullt upp” är fyllt med värdefullt innehåll. Åtminstone värdefullt för mig.

Vad är då värdefullt, det som drev mig till det värdefulla var (och fortfarande är) att jag vill vara bästa mamman för mina barn. För några år sen vad mitt liv i ”fullt upp” stadiet då också, men det var fullt upp på ett annat vis. Det var fullt upp med borden och måsten. Tungt att gå till jobbet, barnens gnäll kändes överväldigande, det fanns inget nöje i att göra något, det kändes som jag jobbade mot något, men visste inte riktigt vad. Men jag trodde jag hade någon idé om var jag var på väg, men det var nog bara väggen som kom emot.

Jag har dock lärt mig en massa av den där väggen. Funderade faktiskt nyligen tillbaka på hur olika mina tankar och insikter ser ut idag jämfört med några år tillbaka. Jag är helt enkelt inte samma Anna som då. Inte samma självkritiska, perfektionist och kontrollfreak. Jag ville såååå mycket, men utgångsläget var fel, det var inte JAG som var utgångsläget, men något jag trodde var jag. Jag ville kunna fixa allt i hemmet utan att behöva be om hjälp, värför det? Jo för jag skulle ju tammefan klara det själv, jag klarar nog det om jag bara biter ihop och trycker på framåt. Det skulle vara städigt hemma och jag kände mig dålig om det inte var så. Vem bryr sig? och värför skall jag bry mig hur andra tänker om VÅRT hem? Oberoende om jag åstadkom något eller misslyckades hittade jag alltid felen, men värför såg jag inte det som jag gjorde rätt eller det jag lärde mig?

Jag blir riktigt trött av att tänka tillbaka på den här tiden, men samtidigt är jag tacksam. Tacksam för allt jag lärt mig om mig själv, allt jag fått ta del i och hur mycket bättre allt har blivit.

Ingen lätt resa har det varit, men det har varit en resa och det gillar jag ju, nya upplevelser och insikter.

Ni undrar kanske hur det ser ut idag? Som jag skrev har det inte varit en lätt resa och med det menar jag att jag också ännu lär mig, men ändringen är stor. Nu då jag behöver hjälp, FÖRSÖKER jag be om den. Ibland går det bättre, ibland inte lika lätt, men huvudsaken är att jag är på rätt väg och eftersom jag vet att jag blivit 100…nej 1000 gånger bättre på det redan så vet jag att jag kan bli ännu bättre. Nå hur är det med städigheten hemma hos oss numera, jag tycker fortfarande om att ha det städigt och har kommit till insikt att jag får ett lugn då jag har det fint omkring mig, men det som ändrat är att, för det första, jag inte är ensam i det, dvs det är tre andra som också bor här. Jag kan få med dem genom att motivera dem till det (coacha så tusan 😉 ) och på samma gång sänka ribban eller justera ribban. Alltså jag uppskattar mera att ha den roligt med barnen och pyssla med dem eller gå ut med dem och skapa minnen, än att gå runt och tjata på dem att städa efter sig. Nå hur är det med misslyckande/lyckande? Det är bra, jag har lärt mig hur jag ser mina upplevelser, så vill jag kalla dem idag, vad de ger mig och vad jag vill göra med dem. Vad väljer jag, att köra ett liv utan VÄRDEFULLT innehåll eller att ha ett liv med VÄRDE för mig. Det är otroligt hur det smittar av sig till barnen då jag ändras som mamma, de blir som helt andra varelser, jämfört med de där kritiska små monstren som de tog modell utav innan, alltså jag som bara agerade ut.

Det var allt för idag, kör med fullt upp med värde för er också.