This is getting deep. Jag kommer ihåg var ja börja, hur jag försökte reda upp mitt kaos, få någon förståelse för det. Nu börjar det klarna, eller det har gjort det en tid redan, men nu förankras det. I alla jag träffar, i allt jag gör så kommer det fram samma resultat.
Jämställdhetsfrågan lyfte en hel del tankar och känslor i mig. Jag anser så klart att jämställdhet är otroligt viktigt, men jag blir en aning provocerad att det skall spjälkas till män och kvinnor. Jag vill se att alla behandlas jämställt som individ.
Jag förstår dilemmat med kvinno och män jämställdheten och att det är olika, vilket jag absolut vill ha en ändring på. Men jag vill också lyfta fram vikten i att alla måste som individ göra sin del. Om jag då tänker för kvinnor, var ifrån vi kommit och vilket motstånd vi haft ända sen början. Vi har blivit in funtade att sköta barnen och hushållet medan mannen hämtar mat på bordet. Nu när kvinnor också hämtar mat till bordet är det är sjudundrande process att kunna släppa taget om att inte sköta om barn och hushåll. Likadan process som att en man inte skall jobba. Det är här jag ser det största dilemmat.
Jag har gjort det själv och är nu medveten om vad jag behöver jobba på för att JAG skall dra mitt strå till stacken, för att ändra på jämställdheten. Jag gör ett medvetet val att min man skall sköta om barnen och hushållet lika mycket som jag, dvs 50-50. Det har varit en lång resa för mig att komma hit och tro mig, den kampen är inte nära på över. Varje dag måste jag intala mig själv att jag inte skall behöva känna tacksamhet för att min man vistas med våra barn, medan jag tar tid för mig. Eller att han lagar mat, eller att han handlar, eller att han städar huset eller byker osv. Alla dessa saker har varit (och är än) ingjutna i mig som en automation, någonting jag tar som en självklarhet att jag skall göra själv, utöver mitt vanliga jobb.
Alltså anser jag detta att vara första steget. Ta inte ansvar för ALLT, dela på det jämt i vardagen. Om du som kvinna kan se att du inte behöver sköta barn och hushåll utöver ditt vanliga jobb, så där har vi första steget. Nästa steg är att börja dela upp medvetet. Dela på hushålls sysslorna och känn dig nöjd i att ni får den här fördelningen gjord, inte skuld i att du inte klarar det eller att du måste sätta en börda på din man. Enbart nöjdhet att få det jämställt. Du gör aktiva val varje dag, varje stund som du har, till att vara jämställd. Nu är du in i processen att göra din värld mer jämställd och din värld är en del av vår hela värld. Dvs era barn, ser på dig och din man som förebilder, ni visar modellen för framtiden, era barn är framtiden. Hur än klyschigt det låter så alla de här små individerna ser upp till er som föräldrar och det mest kraftfulla sättet att lära ett barn något är via modell, genom att agera. Om du säger till dina barn att de skall be om hjälp och du inte gör det själv, hur skall då barnen lära sig.
Vad leder då denna jämställdhet till? En minskad börda för dig som kvinna och att männen som måsta sköta jobbet och barn och hushåll, också går sin kamp till jämställdhet. Båda har sina kamper, frågan är då sen att vill båda det lika mycket?
Jag pratar nu om en kamp, vilket ju inte låter väldigt lockande, speciellt i en vardag med barn och hushåll att sköta, det är i sig en rätt så stor kamp som vardagen för med sig. Men mitt budskap är att vi måste lyssna på våra kroppar för att leva ett bra liv. Dvs alla kanske inte är redo för denna kamp och det skall också vara okej, eftersom vi alla är individer, OLIKA individer. Alla behöver lyssna på sig själv och vad som känns rätt. Men vill avsluta med att du är starkare än du tror och har du tankar att du vill ha en förändring, att vardagen känns överväldigande pga ovannämnda skäl så sätt lite styrka varje dag på att få en liten förändring. Den lilla förändringen är mot ditt mål att skapa din värld mer jämställd. Att få dig att må bättre. Jag hejar på dig, YOU CAN DO IT!!
